pessika

vilka dagar det har varit de senaste dagarna..att man kan få bli tillåten att bli så ledsen och besviken som jag har blivit dessa dagar. Att känna sig såå lurad allså, jag trodde inte att det var möjligt.
Försäkringskassan ringde igår ( tisdag ) och gav mig ett vedervärdigt besked..Avslag på avslag, vart finns sveriges skyddsnät när man behöver det? När man är sjuk och svag? ska man vara förlamad och blind för att bevisa att man behöver hjälp? Jag tycker det är så sorligt.

Hur långt ner ska man behöva sjunka på stegen? Hur länge orkar man kämpa? Ja vad vet jag? Jag är redan dötrött på allt som har att göra med försäkringskassan och arbetsförmedlingen att göra? varför finns dem ens? De hjälper ju inte till precis, de ställer till det...
Jag har nu fått tacka nej till jobb för att gå på denna kursen och sen inte få de pengar man ska få... jag har gått miste om pengar i 2 månader som jag kunde jobbat ihop..

pengar är överlevnad?

Tisdagen gick åt att vara ledsen och deppig iallafall, gick inte upp ur sängen förrens klockan 4 och åt väl frukost kl 5. Ja, man orkar inte hur länge som helst.

Idag så skulle jag egentligen till smärtkliniken men jag tänker inte riskera mitt liv för att köra dit i detta skitväder så jag stannade hemma. Har handlat, städat och varit ute med hundarna på en glidrunda, kunde knappt gå utan att halka.
Kollat på paradise och bonde söker fru, haft en riktig tvkväll..

En helt annan sak så är jag trött på mig själv, jag lovar mig själv saker men jag håller inte dem... om man inte kan hålla löften man ger till sig själv hur ska man då kunna hålla löften till någon annan.. Jag måste börja se mig själv med helt andra ögon, jag är värd att kämpa för!